Snurrigt värre!

Här är Pascal, självaste kameleonten från filmen ”Trassel”. En kul typ..
Det roliga med denna är att den påminner så jävla mycket om min kompis Mamma, som vi kallar just för SNURRISNURR! För att hon är just LITEN och SNURRIG 😛

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Kommer man hem till mig och ska käka mat, så blir det alltingen en skitsimpel rätt eller en skitavancerad rätt!
När det kommer till mat för min del så äter jag nog det mesta, mest fisk och skaldjur. Och om jag hade pengarna så skulle jag nog sätta ihop en alldeles utmärkt trerätters som följer;

Förrätt: Gratinerad hummer m. löjromstoast.
Huvudrätt: Hängmörad oxfilé (blodig) med primörer & hemgjord potatisgratäng, serverad i cocotte (för att hålla värmen) & rödvinssås.
Dessert: Klassisk vaniljpannacotta med vitchocklad. Garnerad med färska jordgubbar, stjärnfrukt och riven ljus chocklad.

Så om jag alltså skulle ha varit en svinrik hemmafru som har massor med tid så skulle jag självklart bjuda på allt detta goda..
men det finns ju så mycket mer som är gott som inte kostar lika mycket..
I vanliga fall hemma så kanske det kan bli en sån här meny;

Förrätt: Rostad toast med skagenröra.
Huvudrätt: Fläskfilé i ugn (som eftersteks i folie tillsammans med smörsteka champinjoner, charlottenlök och persilja) med egengjorda potatisklyftor & rödvinssås/bearnaissås.
Dessert: Gammeldags vaniljglass med valfri topping och färska bär.

Men som sagt så är jag en allätare, helst av allt vill jag ha fisk, men mannen i huset är kanske inte lika förtjust i fisk som jag 🙂
Jag som kan sitta och äta gravad lax med hovmästarsås bara för ATT. Så galen är jag. Eller så kan jag sitter och äta bara räkor för ATT, eller krabsticks bara för ATT.

Sen kan jag ju bjuda på enkla rätter som typ korvstoganoff, spaghetti och köttfärssås, kycklingfilé med råris, wok och jaa.. you name it 😉

Nu är det dags.. IGEN!

En vecka utan dig… saknar dig redan!
Jag älskar Dig

Dag 03 – Mina föräldrar!

Pappa & Mamma

 

Pappa – Han är en snygg gammal man. Ska jag vara ärlig så är han är snygg nybliven pensionär, inte illa va?
Min pappa är den enda människan jag känner som kan så otroligt mycket om allt och nog den enda männsikan jag känner som, vad jag vet, aldrig varit sjuk. Vad som så pallra han sig upp och arbetade, kanske har med att göra att han drev ett eget framgångsrikt företag med en annan man. Så om någon var sjuk så var alltså halva arbetsstyrkan borta.
Min pappa kanske inte är den allra bästa på att visa känslor, men det har ju med hans grundmönster att göra. Jag är tvärtom, jag vill visa mycket känslor och få mycket besvarat, det är liksom mitt grundmönster. Och det är kanske därför jag och pappa har haft våra stunder där vi inte alls går ihop. Om jag har bråkat med någon av mina föräldrar så är det Pappa jag har bråkat med, mesta dels. Vi har varit som katt och råtta, jag har hatat honom vissa stunder och även känt mig hatad, vilket gjorde att jag under min tonår inte mådde så bra vissa perioder. Men liten och dum som man är så fattade jag inte att folk är olika.
För pappa har ju alltid funnits där, han har kört ut mig till stallet hur många gånger som helst, han har tittat och nästan alltid gjort det jag bett honom om. Men, han kanske har varit den som har varit bäst på att kunna sätta gränser för mig, vilket jag inte kunde acceptera, då jag hade en jävligt svängig tonår och var HUR kaxig som helst. En sak, som jag minns så jäkla väl än idag var när jag skulle tävla, för första gången på riktigt. Såklart ville jag ju att alla skulle komma och titta, men pappa var på landet (hälsingland). Percis när det var min tur att rida banan så ser jag hur min pappa precis kommer upp på läktaren och ler emot mig. Han åkte nästan 40 mil för att se MIG tävla. Och vet ni, den tävligen kom jag tvåa och var felfri (hästhoppning).
Min pappa älskar jag högt, väldigt högt. Ibland kallar jag honom mannen i mitt liv, men det är ju iof Jocke 🙂 På tal om Jocke, min pappa älskar honom och det har stärkt mitt självförtroende och bandet mellan mig och min pappa. För när jag träffade min älskling så flyttade jag även hemifrån. Kanske jag och Pappa behövde det, vi passade inte så bra under ett och samma tak. Nu har jag turen att det endast är 10 minuters promenad till mamma och pappa så att jag kan pussa på dem när jag känner för det 🙂
Min pappa är en generös man och njuter verkligen av sitt välbehagliga liv just nu. Inga bekymmer och man ser att han har kommit in i en annan fas i livet, den BÄÄÄSTA fasen..
Pappa, jag älskar dig, för den du är och alltid har varit!

Mamma – Ojoj, var ska man börja med min knasiga, roliga och tokiga mamma? Hon har varit min stöttepelare genom allt, genom tuffa tider och glada tider. Hon är den männsikan jag VET håller det hon säger, som jag VET håller hemligheter. Min kärlek till mamma är obeskrivlig, just därför är det svårt att komma på något att skriva.
Min mamma har ett tålamod.. ojoj.. som heter duga. Alla jävla dumheter som jag gjort under min uppväxt som HON fått reda ut och gå igenom. Men hon har ändå varit den bästa mamman som finns! Inte kan hon rå för att hennes korkade dotter kanske hamnar i fel sällskap och gör liiite fel saker. Eller bara är lite äventyrslysten och vill tänja på gränserna! Who knows!?
Jag är en mamma-gris. Än idag när jag känner att jag saknar mamma, så jag kan promenera dit och sitta i soffan och mysa med min mamma, eller kanske bara sitta och snacka lite skit, för till min mamma kan jag verkligen säga allt utan att tycka det är pinsamt. Det är en så bra relation mellan oss, mor och dotter emellan och jag tycker att alla ska kunna ha en sån bra relation med sin mamma som jag har med min mamma.
Min mamma jobbar som läkarsekreterare på vårdcentralen och är mycket mycket klok och erfaren. Och samma sak här som med pappa, min mamma är en sån som kan mycket om allt. Man kan nog fråga henne vad som helst. Och vad man än gör, så ger hon alltid någon sorts cred till en och så lite kritik på vad som kanske kunde bli bättre i det man gjort.
Äsch, min mamma är helt enkelt BÄST och hon är min stora förebild här i livet. När jag blir stor, så vill jag vara som min mamma. En TUFF brud 😉
Mamma, jag älskar dig så otroligt mycket. Utan dig så vet jag inte vad jag skulle ta mig till!

Dag 02 – Min första kärlek.

Jag har såklart haft många kärlekar. Min första hette Ian, vi var tillsammans mellan 8-9 månader och trivdes bra ihop. Av olika anledningar tog det slut, men jag blev inte riktigt ledsen..
Tror nog inte jag blev sådär jätteledsen när det tog slut med någon av alla de kärlekar som jag hade när jag var yngre, därför kan jag inte riktigt säga att det var min första riktiga kärlek. För min första, största, riktiga kärlek är faktiskt min Joakim – aldrig har jag kännt så här för någon! ❤
För jag tror att i den åldern, så förstår man inte VAD kärlek är och innebär.

Fast jag och Ian bråkade nog aldrig, vi hade jävligt kul ihop och var sådär mysigt kära som man är när man är liten 🙂 Och i dagsläget så är vi kompisar och skulle ALDRIG funka tillsammans, det är så stora skäl till att vi ALDRIG skulle passa ihop och det behöver jag VERKLIGEN inte ta upp här 😉 hihi..

Dag 01 – Presentera mig själv!

Jag, bara jag..

My Wiberg, det är jag. Född 1989 i mars, den 24 om man skall vara exakt!
Har alltid haft ett stort intresse för djur, speciellt hästar och hundar, och natur.
När jag var liten så kommer jag ihåg att jag ofta lekte ute i skogen, nära vårt hus, där fanns det en tall som var det perfekta klätterträdet. Själv eller med sällskap lekte jag där dag ut och dag in. Det kunde vara allt möjigt jag lekte, jag kunde bygga kojor och leka att jag bodde där. En lek som jag minns så väl och som jag än idag berättar om för mina vänner är Poccahontas, haha, det kunde jag leka i evigheter. Min tall var förstås gammelmor pilrot, vem annars? 😉

Under min uppväxt har jag hållt på med en gång sporter; Fotboll, innebandy och ridning. Och det som höll mig kvar var hästarna, det andra var väl mest för att kolla på killar och bara ball? Egentligen inget som intresserade mig till hundra. Hästarna började jag med vid femårs åldern och red tills jag stadgade mig på egna ben tillsammans med Joakim, då var det tyvärr ekonomin som satte käppar i hjulet.
Att rida lektion kostar 15 000:- per år, vilket jag kände att jag inte hade råd med. Och nu har jag tyvärr inte ridit på kanske ett år 😦
Självklart kanske jag hittar mig en medryttarhäst om jag känner att min tid räcker till!

Min uppväxt har varit bra, helt utomordentligt bra. Jag har underbara föräldrar som kan lite om allt som också är mycket i längden.. om ni förstår!
Tonåren kanske var svår för mig. Jag gick i helt fel skola – kvarnbergsskolan. Där grupptrycket började ta över och jag sket helt enkelt i att gå på vissa lektioner och till slut blev det typ alla lektioner. Jag gick dit och lattjade och var lite retig mot lärarna.

Fast jag bytte skola till årskurs nio, med 5 IG så fick jag börja på Djurö skola. Jag slutade nian med 4 VG och resten G och fick stipendium för bästa höjda betyg i skolan och även om det inte var något märkvärdigt med mina betyg, så är det något som jag än idag är stolt över – att jag verkligen presterade och gjorde mitt bästa!
Det var en person som fick mig att vilja byta skola och henne är jag evigt tacksam, Jessica Ekvall, Tjejen som klev in i mitt liv med stora steg och stal mitt hjärta. Än idag är vi själsfränder och jag kommer alltid att älska henne, aldrig glömma.
Det är med henne som jag har gjor allt. Det var när jag var med henne som jag började bli människa, som jag började må bra igen av! Jag fick en självkänsla som hette duga. Vi var som ett, vi satt ihop mer eller mindre.
När jag säger att det är med henne jag har gjort allt, då menar jag allt. Från de lyckligaste stunder till nära döden upplevelsen…

Det är svårt för mig att skriva om det här. Det här är något som sitter som ett tjockt ärr i mitt huvud och när jag tänker på det så gråter jag, floder..
17/5 – 2005, Min bror fyllde 18 år den här dagen.
Jag och Jessica var i stallet för jag hade ridit och självklart så tog vi moppen till stallet. Mamma fixade ju lite kalas hemma och jag ville så gärna rida! Precis innan vi skulle åka hem från Evlinge så mötte vi en killkompis som vi stog och pratade med.. på skoj så sparkade han till min vänstra bakblinkers som självklart slutade fungera. Vi tänkte inget mer på det, vi satte oss på moppen och körde hem i vanlig ordning.
När vi närmade oss hemmet, där det väntade både lite gäster och smörgåstråta, så bestämde vi oss för att vi skulle ta och svänga av på avfarten innan där jag bodde, för det fanns en genväg.
Vi ska svänga en vänstersväng. I backkrönet bakom mig så ser jag en lastbil, men den är en BRA bit bakom och jag ger tecken med armen, även Jessica gör det. Jag ligger i bra position på körbanan för att visa att jag skall svänga. Jag kollar backspegeln en extra gång innan jag börjar svänga vänster.. när jag väl svänger så skriker Jessica så högt, det skär i hjärtat på mig.. hon skriker mitt namn och håller min midja hårt, hårt av rädsla.
Det hugger till i mitt bröst och jag kollar i backspegeln och ser hur lastbilen ligger i vänsterkörfält, precis bakom oss. Han hänger på tutan och hans däck tjuter högt av hans tvärbromsning. Men ändå så överröstar Jessicas livrädda skrik lastbilens däck!
I just det ögonblicken så säger det bara PANG! Jag flyger ner i asfalten och glider säkert 20 meter på asfalten med axeln och huvudet. I samma stund som jag glider så ser jag hur min moppe flyger genom luften..
För mig kändes det som en evighet, men bara några sekunder efter så ligger jag under vägskylten ”Forellstigen” och jag känner att jag mår bra ”Då mår Jessica också bra” tänker jag..
Men jag ser inte Jessica nära mig. Hon ligger en bit bort och jag ser lastbilen som fått sladd och kommer mot oss backandes med högfart.
Panikslagen så sliter jag mig fram till Jessica där hon ligger och jag lägger mig över henne, håller mina armar över hennes ansikte och det enda som kommer i mina tankar är:
”Nu dör vi, vi dör verkligen nu.. vi dör tillsammans.. vi dör!”
Som förut så känns det som en evighet. Allt tystnar för mig. Jag kollar upp och ser att lastbilens bakdäck är mindre än 50 cm från mig och Jessica. Om jag hade legar kvar, då hade jag inte suttit här idag!
Jag känner att jag mår bra, men jag är livrädd. Jag tittar på Jessica och säger hennes namn. Hon svarar mig inte. Jag skriker hennes namn och skakar om henne fler gånger i hopp om att hon ska vakna och le mot mig..
Men hon låg bara där!
Jag reser mig upp, rusar ut på vägen och skriker ”HJÄLP MIG, SNÄLLA HJÄLP MIG”. Sen blev det svart..
Vaknar upp i diket med en kvinna som tog hand om mig..
Jag hör sirener och helikoptern. Mina föräldrar kommer, dom gråter och alla gråter…
När jag vill resa mig för att se Jessica så säger kvinnan till mig att det är bäst att jag ligger kvar! Men envis som jag är, så sneglar jag på henne. Hon ligger där, det kommer blod ur mun och näsa och jag trodde hon var död, hon såg död ut..
Jag tänkte; Jag har dödat min bästa vän!
Men så var inte fallet. Jessica klarade sig bra, även om tillståndet var illa en längre tid då hon fick hjärnblödning. Själv klarade jag mig undan med svåra skapsår..
Mer än så behöver jag inte skriva.. Men år flera år, så vågade jag inte se Jessicas föräldrar i ögonen, för jag skyllde hela händelsen på mig, ÄVEN fast polisen sa att det var lastbilschauffören som gjort alla fel som gick att göra!

Nog om det, vill spara lite tårar tack.

Jag hoppade av gymnasiet, jag gick hotell och restaurang, och började jobba som vikarie på en förskola där jag också träffade min STÖRTSA kärlek, Joakim som jag idag bor med, tillsammans med våran älskade hund Melker och älskade katt Zorro, och har varit tillsammans med i tre år.
Jag har precis gått ut barnskötarutbildigen på CAS och har nyligen fått jobb på en förskola 🙂

Titta vad jag hitta!

Eftersom att jag är typ KASS på att uppdatera så kör jag på samma skit som alla andra gör.
Syster har precis börjat beta av sin lista, så jag snodde denna av henne 🙂

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Ni förstår vilken jag menar nu va? Ska försöka köra en varje dag 🙂

Äntligen vettigt matbord!

Igår köpte vi äntligen ett matbord. Skönt, äntligen kan man njuta när man äter 🙂 Haha! Skämt å sido.. men man kan koppla av på ett annat sätt än när man sitter och fösar i sig maten i soffan!
Dessvärre så fanns det bara tre stolar på lagret, men vi kommer såklart att få den fjärde stolen i nästa vecka, så det är bra i alla fall.

Och jag har precis varit så himla händig och oljat in bordet och alla stolarna, älskling blev mäkta imponerad när jag ringde och tala om för honom vad jag hade gjort! Snyggare blev det också när det fick lite olja på sig 🙂

Nu blir det lite lunch och lite undanplock och typ promenad med Melker, PUSS!

Ikväll blir det fredagsmys!

Blev tyvärr inget bord igårkväll, det var ju röd dag och det var stängt efter klockan fyra! Så det får bli ikväll istället 🙂
Då tänkte jag laga en lite lyxigare middag så vi äntligen kan sitta vid ett vettigt bord och käka vår middag. Ska verkligen göra det MYSIGT ikväll ❤

Jag och Baby på en raggarträff, någongång 😛

Åh, sakna sakna sakna!

JAG VILL SITTA PÅ EN HÄSTRYGG, NU!